En dörr som öppnas mot något nytt, mot en annorlunda uppfattning av oss själva, mot vårt omedvetna… Fantasins dörr, en dörr mot framtiden…

Denna dörr framkallar en passage: när vi öppnar den upptäcker vi en väg… mot Självet… mot det inre ljus som skär genom våra skuggor. Skuggor som gör detta ljus ännu klarare. 

“Dörrarna till den vilda själens värld är sällsynta men värdefulla. Om du bär på ett djupt ärr, är det en dörr. Om du har en gammal, gammal berättelse, är det en dörr. Om du älskar himlen och vattnet så mycket att du knappt kan uthärda det, är det en dörr. Om du längtar efter ett djupt liv, ett fullt liv, ett friskt liv, är det en dörr.”

Clarissa Pinkola Estès - Woman who run with the wolves. 

Dörren är en väktare, den bevarar något dyrbart. Den rymmer något av stort värde.

Dörren kan ses som en barriär, som står där som en väktare framför en hemlighet som vill vara väl skyddad. Den hindrar oss från att veta det vi egentligen redan vet. För att veta, för att öppna, för att träda in, behöver du nyckeln.

Vår konstnärliga explorationslaboratoriums roll är att hjälpa dig att finna nyckeln till dörren. Till din dörr…

”Jag får övertygelsen att det omedvetna inte bara består av livlös materia: där, längst inne, finns något som lever.”

Carl Gustav Jung

Rött: en stark och synlig färg. Den går inte obemärkt förbi. Som om dörren själv ville bli funnen…

Denna dörr har en viktig inverkan på den som öppnar den. Därför är dess färg så kraftfull. Dörrens röda nyans är tydlig och framträder i mörkret. Det är en ambivalent färg som också vill ge tröst. Det klarröda, kopplat till livskraft, skapar en känsla av trygghet.

Det är en färg vars symboliska funktion är starkare än andra färgers. Enligt Michel Pastoureau:

”Rött är den arketypiska färgen, den första som människan behärskade, framställde, återgav och varierade i olika nyanser – först i målning, senare i färgning… Rött förblir den starkaste färgen, den mest anmärkningsvärda, den rikaste på poetiska, drömlika och symboliska horisonter.”

De första förhistoriska målningarna var röda tack vare den ockra som fanns i de områden där dåtidens konstnärer levde. Denna färg blåste dessa män och kvinnor från grottorna över sina händer för att lämna ett avtryck av sin mänsklighet.

Den röda färgen bär modets och beslutsamhetens fana.

Det är också färgen för starka, ibland destruktiva känslor – känslor som Den Röda Dörren varken förnekar eller ensidigt dömer. Den Röda Dörren välkomnar dessa starka känslor, en kraft som hör till det levande och som inte kan ignoreras. Att ignorera våld, överdrift, ilska och drifter betraktas här som dramatiskt förödande, eftersom denna ignorans gör att känslorna måste växa sig starkare och angripa allt som står i deras väg för att bli hörda. Varje känsla har något att säga. Den Röda Dörren behöver inkludera den skuggsida som finns inom oss alla genom att acceptera de starka känslor som går igenom oss – vilket i sin tur gör plats för mer behagliga känslor och därmed möjliggör att vi kan utvecklas till en ny version av oss själva.

Att tillåta kaos, acceptera det, integrera det – för att kunna gå mot klarhet…

Dörren är röd, eftersom den representerar den röda tråden i våra berättelser, i våra livsbanor. Den röda färgen, så synlig och lyckligtvis nästan övertydlig, gör det möjligt för oss att röra oss mot en lösning som får mening. För alla dem som känner sig vilse förblir rött synligt. Tack vare den röda tråden vet vi hur vi ska hitta tillbaka till vår väg…